Där satt jag med mina grönbruna ögon och såg med blåögd blick.

Jag saknar mitt blonda hår. Inte för att jag inte tycker att jag passar i det mörka, utan mer för att det blonda var så mycket finare. Jag kan fortfarande bli förvånad när jag ser min spegelbild i tunnelbanefönstret, trots att jag övergav blondheten för nästan två månader sedan. Det känns ju nästan lite tragiskt.

Jag borde försöka färga tillbaka det, fast troligtvis helst hos en frisör. Hade det inte varit så himlans dyrt hade jag gjort det redan nu i veckan.