...

Försätter man sig i en situation får man väl lov att finna sig i den, då har man på sätt och vis avsagt sig rätten till fjäskande utifrån. Kan man tycka, men uppenbarligen inte. Samma irritationsmoment återkommer gång på gång på gång. Och däremellan tror man att man äntligen slipper ifrån det. Men sen återkommer det som sagt. Med löften och hoppfullhet till en början, som dock krossas snart igen av avsaknad på "någonting". Sedan blir återkommandet allt mer irriterande. Och nu när det är för sent, chanserna är borta och situationen generellt sett är bättre, då ska detta irritationsmoment komma tillbaka och störa, försöka förstöra och dessutom påverka mig när jag äntligen trodde jag var fri. Med stöd och support utifrån, nej lilla Sara bryr sig väl inte om ifall vi lägger oss i hennes liv som hon redan nu kämpar för att få att gå ihop. Nej visst, lilla Sara bryr sig inte alls. Inte ett dugg. Förstår inte att en person kan vara så jävla bra på att blåsa bort allt bra humör på så kort tid. Gång på gång på gång.
Lämna mig ifred.