You've gotta get up and try, and try, and try.

Det är intressant hur kroppen kan frysa till ett nästintill handlingsförlamat tillstånd, samtidigt som tankarna snurrar runt i en avancerad bergochdalbana i en hastighet som knappt ens skulle passa på Autobahn. Intressant, men otroligt irriterande. Det vore bättre att bara vara glad. 

Lite inspirerad från igår i alla fall, gör ett otroligt segt arbetspass lite roligare. 

We don’t need no gold, we’ll be shining anyway.

Det händer saker på balkongen! Några små tomater har börjat titta fram, knoppar på potatisplantan, morötterna har åtminstone hög blast och de två första jordgubbarna är skördade. Riktigt goda dessutom.

 Utöver det har denna måndag varit fullständigt katastrofal. Trasiga bilar och hissar, tajt schema, ingen lunch... Jag har kört samma väg mer än dubbelt så många gånger som en normal arbetsdag. Fast i en ny och fräsch hyrbil. Som chefen inte ville att vi skulle ha. Men i alla fall. Till råga på allt ville inte automaten låta mig köpa nytt SL-kort. Inte ens ett utbetalningskort på nästan sju tusen lyckades göra mig glad, det går ju inte att lösa in på ett normalt sätt. 

Att göra mig glad lyckades däremot jordgubben, glass och dansprogram med.

It felt like a good night, for dancing and the moonlight.

Jag känner inte för att lägga upp några bilder denna midsommars goda mat, tårta, midsommarstång, mina fina klänningar eller mina söta lockar. Det räcker med dagens ros. Men det var en väldigt trevlig ledig helg. Årets första bad. Massor med jordgubbar. Trevligt sällskap. Och ja, inspiration.

I skuggan under ett träd.

Jag tror inte ens det tog två minuter ute på landet innan årets första myggbett. Sedan en halv sekund för att inse att jag inte har något myggmedel med mig. Jag tror jag ska bada. För att försöka lindra kliandet. Men annars är det trevligt här. Min favoritbrygga är slitnare än på många år, men det går att sitta på den och det är huvudsaken :)

Far from the others, close to each other.

Tycker det är sorgligt att det nya receptet på Special K gör att de smakar som en blandning mellan All-Bran och Frosties. Jag menar, det finns ju en anledning till att jag har ätit just denna sorts flingor, och inte någon av de andra, i ett antal år.

Both dirty, both mean, yes and the dream was just the same.

Det definitivt bästa med denna söndag är att tunnelbanan sannolikt inte kommer vara lika gräsligt vedervärdig som igår. Och så en ledig måndag på det. Det känns bra. 

Kan inte drömma mig bort.

Det är inte ofta jag har riktigt obehagliga samtal med mina kunder (eller deras respektive) här på jobbet, men en detaljerad beskrivning av hur man tillagar haggis och sedan dessutom tanken på att man ska äta det blev för mycket. Och bara whisky att skölja ner det med. Burr. Det känns som att jag har speedade maskar under huden. 

Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg.

Idag har jag blivit befordrad från "lilla gumman" till "damen". Något bättre, fast det kan ju sluta illa om det fortsätter i den här takten. Men det känns ju bra att jobbkläderna i alla fall visar någon att jag inte är 12 (eller 7). 

Min dröm var redan du.

Även idag blev det middag i solskenet, fast ensam och på en vanlig gräsmatta. Med utsikt över tunnelbanespåren. 

Jag kan sprida färg, jag kan regera.

Efter lite tiggande lyckades jag. Snabbmatsmiddag på stranden, måste ju utnyttja att solen är framme!

Och sen blev det en liten rosa nykomling bland mina invånare på balkongen :)

Om en fågel, som flugit fel inför vintern.

Idag kom regnet som på beställning. Det var precis som i en bok, när något tragiskt händer. Då skiner inte solen.

Inte påmålad och falsk som andra.

Ytterst konstig middag idag: halvfrusen tomatsoppa. Känns som att äta glass med tomatsmak. Man måste ha prioriteringarna rätt, skjuts till tunnelbanan väger högre än mikro.