You can run, you can hide...

Jag tänkte precis skriva "hur gick det till när vilden blev en mysis?" när han pussattackerade och började klättra på mig. Den här hunden är hopplös. Men nu har han på något mystiskt vis blivit lugn och mysig igen, så som han brukar vara på kvällarna efter träning. Bara det att det nu är mitt på dagen. Hmm.
Eller nej, okej. Lugn? Glöm att jag sa nåt. Det är tur att jag har ett täcke att gömma mig undan både Lakrits och kylan.